Höstmysdikt

Gulröda vemodslöv dalar
sommaren avlägsen är
regnet mot marken skvalar
naturen i höstfärg sig klär.

Dimman tätnar i gryning
dagen avkortad blir
vresig blir havets dyning
kylan mutar in sitt revir.

Beklämmningens tid är inne
busken sig böjer i blåst
nu härskar defaitismens sinne
snart ser vi den första frost.

Flyttfågeln drar sig åt söder
tystnad gör skogens sång
stjärnan på kvällshimlen glöder
det pekar mot vintern lång.

Men vi som är seniorer
känner en annan dimension
vi är varseblivningens matadorer
i verklighet och illusion.

Vi solar i novemberkvällen
och ser fjärilar flyga i kolonn
sen skålar vi i Muskatellen
men säg inte detta till nån.

Donsö 2020-11-04/Leif Larsson, en ö-känd poet
Som hör vinden rista i träden och ser vita gäss
i havsviken utanför fönstret

 

 

 

En kommentar till “Höstmysdikt”

  1. Härlig höstdikt av Leif. När man läser den klingar han röst i bakhuvudet och man kan se honom genom hans vindpinade skärgårdsfönster med poet-schalen över axeln. /Sture

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.