Solen lyste varm och skön från en närmast klarblå himmel på precis samma sätt som den gjort sen någon gång i början av maj… Gräset var torrt, björkarna började gulna och seniorernas strupar hade också börjat torka ut. Vätskepåfyllning var nödvändigt för att inte alla skulle förvandlas till russin. Med andra ord var det mesta sig likt denna måndag i juli när vi samlats i trädgården bakom Norges hus för att ha sommar-pub. Som vanligt alltså.
Runt 70 seniorer hade mött upp. De bänkade sig vid borden och drog in doften av nygrillade hamburgare. Stefan, iförd förkläde och grillvante, hanterade de glödande kolen med precision och lyckades grilla 85 hamburgare utan att en enda blev vidbränd. Siv, Maud och Lisbeth hade skurit lök, lagt in gurka, sköljt sallad och skivat tomater i en rasande fart. Som vanligt alltså.
Husbandet, bestående av Jörgen och Sture, hade dagen till ära fått förstärkning av den skönsjungande allsångsledaren Bosse med halmhatt på knoppen. En mängd melodier spelades upp. Många sjöng med medan andra febrilt letade i allsångshäftena efter rätt sida. Som vanligt alltså.
I baren stod Jan och skvätte upp påfyllning i glasen, tog betalt och såg till att damerna fick mer i glasen än herrarna. Som vanligt alltså.
Ordförande Lennart gjorde reklam för kommande evenemang i Senior Club. ”Res med till Huseby” ropade han. Och så utbringade han Seniorklubbens skål. Som vanligt alltså.
Björn hällde upp vin och blandade vitt och rött så det skulle se ut som rosé. Och spädde det röda med vatten så att det skulle räcka längre. Som vanligt alltså.
Kaffet slank ned tillsammans med några små kakor och alla var lyckliga och glada och kunde gå hem på egna ben. Som vanligt alltså.