Varje vår (nästan) så besöker vi Botaniska trädgården i Göteborg. En av de finaste i norra Europa enligt experterna. Vi instämmer. Nu pågår en stor förändring i och med att nya växthus ska byggas. Allt är sig inte likt. Fast ändå. Mats Havström guidade som vanligt sakkunnigt och trevligt. Även om regnet lurade lite bakom molnen så visade trädgården upp sina finaste sidor. Den sällsynta blomman ”Golden Oldies” slår bara ut någon enstaka gång varje år. Vi hade tur som fick se, men framförallt höra, denna samling av intressanta blommor. I bildgalleriet nedan kan du se bild av ”Golden Oldies”. Gissa vilken?
Tyvärr kunde vår egen ö-poet, Leif Larsson, inte närvara denna gången men en av blommorna i ”Golden Oldies” axlade det ansvaret med bravur.
Inget regn på två månader men när det var dags för stadsvandring i Redarstaden ovanför Poseidons badkar så hällde någon ut vatten i mängd. Men inte stoppar det kunskapstörstande seniorer från att följa guiden upp bland de majestätiska villorna i Lorensbergs villastad. Inte bara hus beskådades, det visade sig finnas statyer bland tegel och träd. Vår guide hade mängder av berättelser, eller kanske skrönor, att dela med sig av. För den faktahungrige finns mycket matnyttig information på sajten ”Det Gamla Göteborg” som du hittar på denna länk.
Vad döljer sig under paraplyerna? Bilden tagen av Ulla Magnusson
Så roligt det var att åter ses! Käka mer räkor än man egentligen inte orkade med.
Se en massa bekanta ansikten, som jag dessvärre inte alltid kunde sätta namn på.
Och, så härligt att vi återigen just kan ses, se varandras ansikten. Som, om vi visserligen blivit några år äldre, ändå efter lite möda och besvär kan känna igen. Igen.
Tack alla, som ställer upp och ger oss några timmar med gemenskap. Återskapandet av så många trevliga minnen under åratal av yrkesarbetandet i SEB.
Årets första pub dröjde ända till 3 mars. Men så blev den också fullsatt. Trångt, varmt, massor med tjôt och smått och gott att plocka i munnen. Temat för maten var ”ost” helt enkelt. Serveringsbordet blev snabbt länsat, rödvinet tog slut men öl fanns det gott om. En skotte agerade dagen till ära bartender. Hans namn är McMagnell men tyvärr fastnade han inte på bild. Kanske kommer han tillbaka någon annan gång…
Ett lite nytt inslag var ”3 minuter med…”. Den här gången med Arne Erlandsson som berättade om rånet på kontor 5006 för många år sedan.
Arne berättar:
”Det kom in en man till kontoret, han visade klart med sitt hagelgevär och med hög röst att det är ett rån, ingen rör sig. Han slog med gevärspipan mot plexiglaset och skrek, kom igen här, pengar! Flickorna i kassan gled ner under pulpeten i skydd, som vi vid något tillfälle hade pratat om. Så var situationen när jag gick ner till kassan, en tjänsteman, lite förvirrad men han förstod att personen ville ha pengar. Det var ju viktigt att han inte såg vad jag gjorde, han fick inte se vad mina händer gjorde, han fick lite pengar, jag grävde bland sedlarna och när han tittade på dem så kunde jag larma och lossa ” betet” som satt med gem och se till att han fick dessa tillsammans med de andra sedlarna.Det var viktigt att försöka hålla honom kvar så länge det var möjligt, så jag försökte få det att se ut att jag letade efter större sedlar. Till slut var läget lite otäckt, det var ju kunder i lokalen och tänk om det hade hänt att han blivit riktigt förbannad och skjutit i taket eller något så hade rånet fått större konsekvenser än vad det blev. Rånaren visade sig vara en riktig buse och han åkte fast lite senare.”
När rånaren sprang ut genom dörren stötte han ihop med kontorschefen Tommy Lundström. Ingen blev skadad i den krocken…
Detta missade rånaren! Men de 62 stycken seniorerna på plats kunde gotta sig istället.
Varje onsdag, år ut och år in, ses en käck gäng seniorer bege sig ut på stigar i den till synes oändliga terrängen runt Skatås. Tanken lär vara att få en stärkande promenad och samtidigt se naturens skiftningar och känna olika slags vädertyper. Bra eller dåligt spelar ingen roll, det är bara att ge sig ut. Stigfinnarna som leder dessa vandringar har en sällsynt förmåga att hitta tillbaka till utgångspunkten. Hur detta sker utan medhavd GPS är obegripligt. Väl tillbaka i stugan där man startade väntar kaffe och näringsrik kost med mycket fibrer, proteiner och några få kolhydrater.
Fiberbomb
Under intaget av den näringsrika kosten, som sker med största möjliga koncentration, glider vandrarna in i ett dimmigt töcken. Likt surret i ett flertal bikupor avhandlas sedan livets både små och stora mysterier och hemligheter där de flesta förblir olösta.
Notera speciellt att det också serveras någon form av surdegsbröd
I år var inte lucia-puben som den brukar vara, möjligen med undantag för 2020 då det inte var möjligt att ha någon träff överhuvudtaget. Barnkören som brukar tjusa oss med sång fick vi ställa in. Alltså ingen Lucia med ljus i håret att vila blicken på, inga tärnor och inga pepparkaksgubbar eller små tomtar. Det fick vi vara själva.
Men allt det andra fanns på plats. Trevliga och mysiga människor, varm glögg, pepparkakor, levande ljus, lussebullar, både med och utan saffran, gott kaffe och så naturligtvis baren med sina godsaker. Vi fick ändå en fin stund tillsammans innan det var dags att vandra ut i ett Göteborg där det duggade konstant från en mörk himmel.
Ytterligare en säsong avslutad med promenaderna i Skatås. Jan Dermarks 44:e säsong, alltså 22 år på raken. Frånsett pandemi-uppehåll har Jan aldrig ställt in på grund av dåligt väder eller sjukdom. Ständigt på språng. Vid ett tillfälle var det stormvarning, tjocka, ymnigt snöfall och drivis (minst) men Jan tog sig till Skatås för att möta upp och leda hugade vandrare på stigarna i Skatås med omnejd. Den gången blev han ensam… Men det är också den enda gången han fått gå själv. Denna dagen, som var den sista för säsongen 2021, mötte 17 vandrare upp. Ett glas varm glögg innan avfärd gjorde susen. En timmes rask promenad och därefter mera glögg, varm korv med bröd, pepparkakor och annat gott.
Onsdag 12 januari nästa år drar Jan igång igen! Varmt välkommen även om det skulle vara kallt.
In i dimman! Barbara visar vägen för vilsna herrar.
Paparazzi-fotograf som vanligt Lennart Abrahamsson!
Tillåt mig göra mig till tolk för de ca 50 deltagare i evenemanget vilka samtliga uttryckte sin uppskattning samt beundran för de f d kollegor, som stöttade vid servering och iordningställande samt avdukning av borden. STORT TACK,Vi kände oss hedrade av Era ansträngningar. Låt dessa ord flöda vidare över styrelsemedlemmarna. Vänliga hälsningar
Tisdagen den 26 oktober samlades vi på Svarta Örns Ordern ovanför Götaplatsen för att lyssna till Rutger Lindhal, professor emeritus vid Statsvetenskapliga Institutionen vid Göteborgs Universitet. Han berättade om Tysklands historia, hur valsystemet är uppbyggt, om Angela Merkel och naturligtvis om det nyligen genomförda valet och inte minst om likheter och olikheter med Sverige.
Vi fick en gedigen genomgång, pedagogiskt anpassad för oss tidigare bokhållare, drygt 30 stycken. Att Rutger hållit många föreläsningar för studenter är tydligt. Även vi kände oss lite som studenter denna dag. Efter frågestunden serverades en lättare lunch bestående av charkuterier, sallad, potatissallad, bröd och därefter kaffe med liten kaka.
Uppe på Stigbergstorget ligger Gathenhielmska huset. I mitten av 1700-talet fanns det inte mycket till bebyggelse här. Då hade man från huset fri utsikt över hamnen och ”Gamla varvet” nedanför. Mot väster såg man obehindrat till Vinga. Fast då stod det kanske ingen fyr där.
Vi var en fulltalig grupp som otåligt väntade på att vår guide skulle komma och släppa in oss i huset för en rundvandring och få höra berättelserna om vad som en gång tilldragit sig i huset. Vi stod på Allmänna vägen som på den tiden löpte rakt från Älvsborgs fästning till stadens mitt.
Väl innanför de pampiga dörrarna började vår guide berätta. Vi förstod snabbt att huset är hemvist för allehanda gastar, spöken och märkliga väsen som kan uppenbara sig när man minst anar det. Speciellt i källaren där toaletterna är belägna. Ingen i vår grupp gick för övrigt på toaletten…
Eftersom det här besöket var fullsatt, man tar bara 25 personer åt gången, så planerar vi för ytterligare en visning i slutet av januari. Du som inte var med, håll utkik. Gathenhielmska huset är väl värt ett besök. Så därför ska vi inte berätta mer om detta här och nu. Kom själv i januari och hälsa på vålnaderna, se de vackra rummen och lyssna till en riktigt bra guide!
