Björn Fogelmark – Sida 3 – SEB Senior Club

Versaille-freden

Anders Hultgren, som tidigare hållit föredrag om de Habsburgska rikets uppgång och fall, tog oss denna gång med till Versaille och den fred som slöts efter första världskriget… och som kom att bli inledningen till andra världskriget. Ånyo fick vi lära oss att allt hänger samman. Om det ändå gick att backa historien, hur underbar vore väl då inte vår värld? Att återge Anders initierade föredrag låter sig inte göras. Djupa kunskaper ihop med ett fängslande sätt att berätta fick oss dryga 40 att lyssna intensivt.

På bilden från vänster: Lloyd George, Storbrittaniens premiärminister, Vittorio Orlando, Italiens premiärminister, Georges Clemenceau, Frankrikes premiärminister , Woodrow Wilson, USAs president

Ett försök att sammanfatta i punktform hur fredsfördraget så ut kan göras genom följande punkter:

Tyskland tvingades erkänna sig ensamt skyldigt till kriget och blev därför tvungna att betala ett mycket stort krigsskadestånd.
Områdena Elsass och Lothringen skulle återlämnas till Frankrike.
Polen fick delar av östra Tyskland.
Tyskland fick inte behålla sina kolonier.
Allmän värnplikt förbjöds och den tyska armén fick endast innehålla 100 000 man.
Tyskland fick inte ha någon krigsflotta eller flygvapen. Även stridsvagnar förbjöds.

Österrikisk lunch med mersmak

Senior Clubs styrelse bjöd in till en Österrikisk lunch på La Cuvée. I källarvalven hade man dukat upp med ett glas Wiener Gemischter Satz, ett vitt vin som görs just i staden Wien av en av alla de 640 vinproducenter som finns där. Ordförande Lennart hälsade alla välkomna till bords. Där väntade en tallrik med klassisk wienerschnitzel i sällskap med österrikisk potatissallad och lite nyttiga grönsaker. Allt tillagat av styrelsen i det lilla köket som finns på La Cuvée.

Till maten serverades ett rött vin gjort på druvan Zweigelt från Burgenland. Franz Schneider heter ägaren till den lilla vingården Artisan.

Som dessert utlovades Apfelstrudel men eftersom bagaren vägrade tillverka 40 stycken av denna godsak fick vi istället en äppelkaka med vaniljglass. Det påstods att ordföranden hade skalat alla äpplena och på en direkt fråga vilken sorts äpplen det var svarade densamma utan att tveka ”Marie”. Kanske beroende på att hans bordsdam denna eftermiddag råkade heta Marie… Ett litet glas Nittnaus Beerenauslese satt dessutom perfekt till äpplena.

Bilderna är tagna av Rune Johansson och Elisabeth Khan.

[huge_it_gallery id=”39″]

Rasande rolig räkfrossa

När i runda tal 65 förväntansfulla seniorer invaderar Norges hus på jakt efter färska räkor och det dessutom bjuds på allsång med Senior Club Band och Eva Ekström Nord kan det inte bli annat än lyckat. Sorlet steg till oanade höjder, ordföranden hade svårt att få komma till tals för att utbringa den obligatoriska ”seniorklubbens skål”, de stackars arbetande tjänstepersonerna från skolförvaltningen, som sitter i kontorsdelen, fick packa ihop och gå hem eftersom det lät som 100 skolklasser på utflykt. Med andra ord en strålande eftermiddag!

Av hänsyn till de deltagande seniorerna publiceras inga bilder från detta ”event”…

En helt galen kväll…

En kall novemberkväll. Lite snö i luften. Med andra ord perfekt att värma upp sig med lite rock och pop på La Cuvée med Senior Club. Vi samlas i valven en trappa ned där en tallrik med några skivor Salame Milano och Prosciutto med tomat och basilika samsas med en grönpepparpaté och en bit blåmögelost och en Schweisisk hårdost med det märkliga namnet ”Thunderstorm” står och väntar. Lite grönt och lite rött på tallriken ger färg.

I baren står en slags bartender och serverar vin och öl. Svåra val då det bland annat finns två olika sorters rött vin att välja på. Sorlet blir snabbt högt. Ordförande Gunnarsson har svårt att göra sig hörd då han likt en flygvärdinna (njaa, nästan som en flygvärdinna) berättar var de olika nödutgångarna finns. Alltså toaletterna. Snart dags för kvällens band att stiga upp på den lilla scenen.

Björn Österlund, mångårig medarbetare på SEB, har samlat ett gäng goa gubbar i varierande åldrar som alla gillar att spela rock och pop från 60 och 70-talet. De kallar sig för ”FourEverBan´d” hur det nu ska tolkas. De visar sig dessutom vara fem stycken på scenen. Hur är det med räknekunskaperna? De drar igång med en kavalkad av svängiga låtar. Snart fylls det lilla dansgolvet av hoppande, skuttande, klappande, gungande ynglingar i kategorin ”medelålders+” eller vad det nu heter.

Dansgolvets okrönte kung denna medryckande kväll blir utan jämförelse nyss nämnde Lennart Gunnarsson som lyckades dansa med de flesta närvarande. Kvinnor som män. Kvällens klimax stod dock John Travolta för, förvillande lik Geoffrey Anderton, när han för en kort minut (eller var det sekunder?) intog dansgolvet.

Så småningom kunde inte heller vår egen supermusiker Jörgen Larsson låta bli att kliva upp på scenen. Under stort jubel hängde han på sig en gitarr och rockade loss i några sköna låtar tillsammans med bandet.

Ja, det blev en helt galen kväll där sällan det motionerats så mycket av så många på en gång.

Av hänsyn till deltagarna, deras anhöriga, eventuella vänner, människor med svagt hjärta samt alla andra, kan inga bilder från detta ”event” publiceras.

Gunnebo Slott och trädgårdar

Ett drygt 20-tal SEB seniorer sökte sig till vackra Gunnebo för att få höra och se historien om hur John Hall och hans hustru Christina lät uppföra sin sommarbostad i slutet av 1700-talet. Arkitekt var Göteborgs stadsarkitekt Carl Wilhelm Carlberg, som efter 5 års studier utomlands för att studera arkitektur, inredning och konst tog sig ann uppdraget från familjen Hall.

Under två år arbetade Carlberg med att rita allt. Trädgård, växtval, huset, rummen, inredning, möbler och många små detaljer. Att bygga hela härligheten tog många, många år. År 1796 invigdes huvudbyggnaden. Men John Hall dog 1802 och då var inte hela Gunnebo färdigt.

Förutom att bese slottet och de olika trädgårdarna fick vi gå in i det som ska bli orangeriet. Nu under tak men mycket arbete återstår på de 200 kvadratmetrarna stora bygget där de exotiska växterna en gång förvarades under vintertid, uppvärmda av två stora kakelugnar som nu åter byggs upp.

Efter en trevlig guidning avslutade vi besöket med lunch i Gunnebo Kaffehus och Krog.

[huge_it_gallery id=”36″]

Slow-TV från Skatås i höst

De pigga seniorerna som enträget vandrar stigarna i Skatås varje onsdag har haft säsongsavslutning. Stigfinnaren Jan Dermark har lett dessa vandringar i 20 (TJUGO!) år. Väl värt att fira tyckte övriga som ställde till med korv-och-bröd kalas med efterföljande hembakade godsaker. Jan själv uppträdde tillsammans med sin hustru Karin och framförde musikaliska stycken varav en del med text av just denne idoge stigfinnare. Undrar hur många gympa-dojjor han slitit ut under dessa tjugo år? Som bevis på gruppens uppskattning överlämnades en Rhododendron påpassligt medtagen från övningen i Botaniska Trädgården dagen innan. Jan Tingstrand och Lennart Gunnarsson stod för det bus(k)aktiga tilltaget. En oöppnad surströmmingsburk från Ulvön överlämnades också under förutsättning att den inte öppnades i närheten av Skatås.

De pigga seniorerna L.A (uttalas Älleij, förkortn. av Lennart Abrahamsson) och J.H (förkortn. av Jan mellan Hägg och syrén) presenterade en innovativ utveckling av vandringarna att börja gälla i september när allt drar igång igen. Inspirerade av SVTs visning av Den Stora Älgvandringen i form av s.k. ”Slow TV” har man tillskrivit SVT om att göra motsvarande program under hösten med titeln Den Stora Seniorvandringen. Ett tjugotal kameror ska sättas upp vid stigarna och dygnet runt följa de seniorer som kan tänkas passera. Bedömningen är att tittarna kommer att se fler vandrande seniorer än simmande älgar. Ett antal drönare kommer också att finnas till hands. Här har initiativtagarna erbjudit sig att fungera som sådana då de bägge herrarna har stor vana av detta från sin tid i banken. Redaktionen för denna sida ser med spänning fram emot att få följa denna ”Slow-TV” satsning i höst. Eventuellt kommer sändningen att ske i ultrarapid så att tittarna kan identifiera de hastigt gående seniorerna. Nedan följer lite bilder tagna vid våravslutningen. Notera de innovativa herrarna som poserar dels i en brant uppförsbacke och dels hängande i taket.

Botaniska Trädgården får besök

Skulle det bli sol? Eller regn? Eller snö? Eller kanske hagel? Men väl på plats i Botaniska sken solen och inte ett mörkt moln syntes på himlen. Som vanligt fick vi en inspirerande guidning av Mats Havström från Botaniska. Hans djupa kunskaper om växter, natur och Botaniska Trädgårdens historia imponerar.

Efter vandringen, som tog en dryg timma, väntade vårens skål i bubbel, diktläsning av Ö-poeten Leif Larsson och vårsånger framförda av ”Golden Oldies”. Götaverkskören hade i år fått ställa in pga sjukdom men de unga grabbarna i ”Golden Oldies” gick inte av för hackor de heller. Nja, unga och unga… Klicka här så kan du bilda dig en egen uppfattning och dessutom få se en massa fina bilder tagna av Rune Johansson och Tony Johansson.

Underjorden visar sitt rätta jag

Tjugo spända och förväntansfulla seniorer utrustade med ficklampor och iförda varma kläder böjde på ryggarna och klev ned genom den lilla öppningen som leder in till gångarna och salarna under det som en gång var en ståtlig fästning som vakade över dåtidens göteborgare. Vi kan redan nu avslöja att samtliga återkom oskadda till solen efter några timmar. Några andra, mer fastboende invånare, beskådade sällskapet från sina utsiktspunkter på väggarna.

Krutförrådet visade sig vara tomt på krut vilket kanske inte var så märkligt då det aldrig lämpade sig att förvara krut i. Alldeles för fuktigt! Genom Kjell Unemarks och Jan Tingstrands kameror får vi andra dödliga som inte var med en möjlighet att beskåda hur det ser ut.

[huge_it_gallery id=”34″]

Kossor, kalvar, kastrater och konst

Ett drygt 30-tal förväntansfulla seniorer klev på bussen vid den kaotiska Korsvägen för att påbörja resan mot Halmstad och Wapnö Gård och Slott. Morgonen var gnistrande kall med ett par minusgrader, bilarna hade frostnypna rutor men solen sken från en klarblå himmel och värmde snabbt upp luften. E6/E20 var naturligtvis igenkorkad pga en trafikolycka men vår chaufför smet förbi genom att köra via Mölndalsvägen och ut på motorvägen bortom olyckan.

Väl framme på Wapnö väntade oss kaffe, smörgåsar och småkakor i slottets Kristallsalong. Allt, så när som på kaffet, kom från gårdens egen produktion. Den grekiska gudinnan Athena (vishetens och hantverkets gudinna) skulle vara vår guide. Denna käcka tjej visade sig vara både kunnig och vältalig och berättade initierat om gårdens kretsloppstänkande och verksamhet. De 1 400 mjölkkorna av rasen Holstein (Wapnö ägs av familjen Stael von Holstein men de är inte släkt med varandra) är stora bjässar som väger ca 700 kilo och ger runt 30 liter mjölk per dag. Två gånger om dagen går korna självmant in i en mjölkningsrobot för att tömma sina stinna juver. Roboten snurrar långsamt runt med 50 kossor som mjölkas samtidigt. Mjölken rinner sedan i ett slutet system ca 30 meter till mejeriet där den blir till allehanda produkter inklusive ostar.

Men ingen mjölk utan kalv. De unga kofröknar som fått en dos av veterinären (ställföreträdande tjur) får komma till BB två veckor innan beräknad nedkomst. Här väntar ett behagligt liv i tjock halm. När den lilla kalven kommit ut får denne direkt plats på kalvdagis. Inga väntetider här inte. Där får kalven leka med sina kompisar och försiktigt pröva på att titta ut på stora världen. Små givmilda människobarn skänker sina nappar till kalvarna så även där är det ett slags återbruk.

De kalvar som har turen, eller möjligen oturen, att bli födda till tjurkalvar, blir snabbt kastrerade och får växa upp med ljus röst och beta gott gräs för att så småningom få flytta in i Gårdsbutiken i form av entrecote, pastrami, högrev eller korv. Dessa produkter inhandlades gladeligen av seniorerna jämte gårdens bröd, mjöl och andra godsaker.

Efter Wapnö väntade en kort transfer till Möllegård där Riccardo dukat upp en italienska buffé. Ett glas Valpolicella satt bra till liksom den hemgjorda italienska glassen som kom in som dessert. Stinna om magarna vandrade vi den korta biten till Mjellby Konstmuseum där vår guide berättade om Birgit Ståhl-Nybergs konst. Mjellby är ju annars känt för sin samling av Halmstads-gruppens verk men visar också ibland upp samlingar av mer okända konstnärer. Här var det stora verk med politiskt inslag från 60-talet till 80-talet då Birgit Ståhl-Nyberg avled allt för ung.

Välfyllda med intryck, mat och kultur satte vi oss så på bussen för att ta oss tillbaka till Göteborg.

[huge_it_gallery id=”32″]

Konstutställning med kluriga konstnärer

Konstutställningen på Karl Gustavsgatan lockade en bra bit över 100 personer. De fick se verk av Bodil Wennberg, Inga-Lisa Nordgren, Anita Forsberg, Margarethe Schindelar, Seppo Kantola och Rune Johansson. En del syntes sedan bärandes på klenoder som inhandlats av konstnärerna.

Kaffe med kanellängd och småkakor fanns att tugga i sig vilket fick till följd att det stundtals blev trångt i köket som fick fungera som café. ”Bankboken” fanns också att hämta för de som ännu inte fått sitt exemplar.

Här följer ett urval av bilder som visar en bråkdel av vad som fanns att beskåda. Notera att konstnärerna också återfinns på en del bilder.