Residenset regerar!

Vi som trotsade blåst och snöblask togs emot på Residensets trappa av dagens guide, Lena Andersson (en av tre). Vi samlades i 1600-tals rummet med takmålningar i original och med det gamla golvet, som besökare från Holland kände igen från sina gamla byggnader. Här fanns också en modell av hur huset såg ut från början, fristående med sidobyggnad och trädgård. Huset var från början en våning lägre och hade sadeltak. Det var spännande att höra hur Karl X väntades hem strax före julen 1659 av hustru Hedvig Eleonora och fyraåriga sonen som han skulle få träffa för första gången. Sedan blev det en rundvandring med rum inredda från olika stilar och tidsepoker. Konst och möbler huvudsakligen från Sverige. Brittmo Bernhardsson (utsedd till Ada av Kals Åden) var en eldsjäl när det gällde att samla in och återställa konst som hon tyckte hörde hemma i Residenset. Hon hittade även möbler av Josef Frank på vinden som hon lät restaurera och med dem skapa det vackra blå rummet. Dessutom lyckades hon skapa ett galleri av de kvinnor som bott i huset som hittills varit anonyma. Alla utom två fick sina porträtt inramade. Landshövdingarnas porträtt i olja tog desto större plats. Störst var Gustav Lagerbrings som han lät beställa av ingen mindre än Carl Larsson. En kopia på ett kopparstick föreställande Karl X likfärd (han bars hela vägen från Göteborg till Stockholm!) var också ett konstverk som var värt att notera. Enligt guiden var det rum de flesta mindes “lilla matsalen” i 2000-talstil, ljust och vackert möblerat. Besöket avslutades i stora röda matsalen med hembakt äppelkaka.

Maud Häller

Gunnebo Slott och trädgårdar

Ett drygt 20-tal SEB seniorer sökte sig till vackra Gunnebo för att få höra och se historien om hur John Hall och hans hustru Christina lät uppföra sin sommarbostad i slutet av 1700-talet. Arkitekt var Göteborgs stadsarkitekt Carl Wilhelm Carlberg, som efter 5 års studier utomlands för att studera arkitektur, inredning och konst tog sig ann uppdraget från familjen Hall.

Under två år arbetade Carlberg med att rita allt. Trädgård, växtval, huset, rummen, inredning, möbler och många små detaljer. Att bygga hela härligheten tog många, många år. År 1796 invigdes huvudbyggnaden. Men John Hall dog 1802 och då var inte hela Gunnebo färdigt.

Förutom att bese slottet och de olika trädgårdarna fick vi gå in i det som ska bli orangeriet. Nu under tak men mycket arbete återstår på de 200 kvadratmetrarna stora bygget där de exotiska växterna en gång förvarades under vintertid, uppvärmda av två stora kakelugnar som nu åter byggs upp.

Efter en trevlig guidning avslutade vi besöket med lunch i Gunnebo Kaffehus och Krog.

Botaniska Trädgården får besök

Skulle det bli sol? Eller regn? Eller snö? Eller kanske hagel? Men väl på plats i Botaniska sken solen och inte ett mörkt moln syntes på himlen. Som vanligt fick vi en inspirerande guidning av Mats Havström från Botaniska. Hans djupa kunskaper om växter, natur och Botaniska Trädgårdens historia imponerar.

Efter vandringen, som tog en dryg timma, väntade vårens skål i bubbel, diktläsning av Ö-poeten Leif Larsson och vårsånger framförda av “Golden Oldies”. Götaverkskören hade i år fått ställa in pga sjukdom men de unga grabbarna i “Golden Oldies” gick inte av för hackor de heller. Nja, unga och unga… Klicka här så kan du bilda dig en egen uppfattning och dessutom få se en massa fina bilder tagna av Rune Johansson och Tony Johansson.

Underjorden visar sitt rätta jag

Tjugo spända och förväntansfulla seniorer utrustade med ficklampor och iförda varma kläder böjde på ryggarna och klev ned genom den lilla öppningen som leder in till gångarna och salarna under det som en gång var en ståtlig fästning som vakade över dåtidens göteborgare. Vi kan redan nu avslöja att samtliga återkom oskadda till solen efter några timmar. Några andra, mer fastboende invånare, beskådade sällskapet från sina utsiktspunkter på väggarna.

Små men skräckinjagande…

Krutförrådet visade sig vara tomt på krut vilket kanske inte var så märkligt då det aldrig lämpade sig att förvara krut i. Alldeles för fuktigt! Genom Kjell Unemarks och Jan Tingstrands kameror får vi andra dödliga som inte var med en möjlighet att beskåda hur det ser ut.

SEB Senior Club var med på WM i vin…

WM står i det här fallet för “Wine Mechanics”, ligger i Slakthusområdet i Göteborg och är ett så kallat “urban vinery”. Det betyder att man gör vin i det gamla grisslakteriet på Lilla Waterloogatan. Runt 40 förväntansfulla seniorer dök upp i regnet denna mörka och sena torsdageftermiddag. Väl inne i det torra, där värmen snabbt spred sig, väntade föredrag om varför man gör vin i ett gammalt slakteri, hur det går till och vad som ligger i den så kallade “pipe-linen”, alltså i den närmaste framtiden. I de stora ståltankarna och träfaten ligger redan och väntar på att buteljeras till våren och släppas ut på marknaden. Alltså runt 10 olika vinsorter.

Efter föredraget väntade vinprovning av de första vinerna som gjorts av WM. Ett vitt vin gjort på druvan riesling som vuxit i Pfalz, ett rosévin gjort på druvan spätburgunder (pinot noir), också det har vuxit i tyska Pfalz samt ett rött vin på den klasiska druvan syrah som i detta fallet kom från Rhône i Frankrike. Till detta serverades en tallrik med ostar och lite olika charkuterier. Stämningen blev snabbt hög och flera glada seniorer syntes vandra in i det allra heligaste där vinmakaren höll på att arbeta. Nu har man inte bara sina egna viner utan också en gedigen vinkällare med många, många, många olika viner. Många passade därför också på att prova några av dessa. Så småningom var det dags att vandra hemåt och då hade det mesta av kvällens regn redan fallit ned och låg i stora pölar på marken.

Bergstrands Kafferosteri

Vi var 13 st som mötte upp för en guidning i kaffets värld av Emil Myren , 5:e generationen kafferostare.

 

Emil berättade om företagets historia som började redan 1891 då Emil Bergstrand startade sitt kafferosteri.

Vi fick en inblick i hur man komponerar en perfekt blandning och vilka olika typer av bönor man använder.

Hela processen visades från lager till färdig blandning, dock utan att maskinerna var igång, men det kanske var tur för enligt Emil är det ett himla liv på malar o rosteriugnarna.

Vi fick även “koppa” vilket betyder att vi fick provsmaka kaffe från fyra olika länder där vi kunder känna viss skillnad på de olika karaktärerna som bönorna hade.

Besöket avslutades med att vi fick med oss lite kaffe o the hem

Jan-Eric Magnusson

Emigranternas hus

Tänk så tiderna förändras.

För drygt 100 år sedan var Sverige ett land där 15-20% av befolkningen i produktiv ålder valde att lämna landet för att hitta försörjning i Amerika.

Trettio medlemmar var med på föreläsning/rundvandring i Emigranternas hus som ligger i gamla Tullhuset byggt 1866.

Vi fick en engagerad och intressant föreläsning av Guiden Roger Bodin och hans kollega Micael Litzell.

Roger Bodin

Roger berättade på ett humoristiskt men samtidigt med respekt om bakgrund och alla vedermödor som de som valde att flytta fick vara med om.

Han beskrev hur viktig emigrationen varit för Göteborg, samt livet runt Tullhuset framförallt Sillgatans , i denna stora folkomflyttning men även om det som senare skedde när man kom fram till Amerika.

Micael berättade om båtfärden med Wilsonrederiets båtar från Göteborg till Hull och vi fick gå in i en modell av skeppen som tog alla passagerare till England på den första etappen av resan.

Vi fick även en del nutidshistoria där vi kunde fundera på den situation som många som idag väljer att flytta från sina hemländer till Sverige idag måste ha gått igenom. Det kan inte vara ett enkelt beslut att flytta från familj o vänner o bege sig till ett land man inte vet mycket om eller den kultur som finns där.

Men det vi fick oss berättat om situationen för “våra” emigranter så finns det oerhört många likheter med det som idag händer när “våra” immigranter kommer hit. Människans agerande är väldigt likartat oavsett varifrån man ursprungligen kommer ifrån.

Till de som missade detta besök:

Gå dit! Väl värt ett besök

http://emigranternashus.se/

 

Slottsskogens observatorium

Totalt 30 personer vågade sig ut i marskvällen för att få en visning av stjärnhimlen.
Vi möttes utanför observatoriet i Slottskogen strax före kl 20 då vår guide för kvällen,  Erik, en fysikstudent på universitet, kom och öppnade för att släppa in oss.
Vi började med att gå ut på altanen där de två teleskopen stod uppställda.
Tyvärr hade en del moln kommit in under eftermiddagen så vi kunde bara se månen genom molnslöjorna, medan snön sakta föll på oss.
Men alla fick i alla fall en skymt av månen genon teleskopen o kunde se kratrarna lite tydligare än med blotta ögat. Dock kunde vi inte se någon kvarglömd flagga eller Hassbladskamera.
Efter månspaningen gick vi in i värmen och fick se en modell av stjärnhimlen som fanns uppställd i den stora salen där vi också fick information om solar med olika starkt ljus och en sols livscykel . Vi fick bl a lära oss att röda solar är minst varma o de som mer går mot blått ljus är de med med mest energi och sådeles varmast.
Vi fick även se en visning av ett program som vi alla kan ladda ner som heter:
STELLARIUM
Med det programmet visade Erik oss de olika stjärnbilderna och kunde zooma in på önskade stjärnor där man kunde få detaljerad information om t ex hur långt borta dom är . Man kunde även ändra datum så man kan se hur stjärnhimlen såg ut på önskad dag bakåt o framåt i tiden.
Månbilden är tagen med telefonen genom teleskopet.

/ Jan- Eric Magnusson

Besök på Volvo Museum

Vi som hade anmält oss till besöket på Volvo Museum fick till livs en suverän guidning av chefen för museet, Sören Nyeboe. Under två timmar berättade han ett stycke svensk industrihistoria och hur utvecklingen hade varit för Volvo. Vi fick lära oss att varumärket Volvo först användes för ett kullager som SKF skulle sälja på den amerikanska marknaden. Men det lyckades inte så bra och efter några år dammades varumärket av igen och fick alltså bli namnet på en bil. Bättre än att heta Larson vilket först var tänkt som namn då konstruktören hette Gustaf Larson.

På bilden ses Sören tillsammans med grundarna, Gustaf Larson och Assar Gabrielsson.

Fint främmande för Frimurarlogen

Nästan 80 nyfikna seniorer kom till Frimurarlogen på Södra Hamngatan för att titta på detta historiska hus med sina vackra salar, se en massa uppklädda och dekorerade herrar på väggarna, höra historien om både huset och Frimurarlogen (men utan de hemliga riterna) och sist, men inte minst, äta en förträfflig buffé. Foto: Jörgen Larsson