Kategori: Aktiviteter

Varje onsdag, år ut och år in, ses en käck gäng seniorer bege sig ut på stigar i den till synes oändliga terrängen runt Skatås. Tanken lär vara att få en stärkande promenad och samtidigt se naturens skiftningar och känna olika slags vädertyper. Bra eller dåligt spelar ingen roll, det är bara att ge sig ut. Stigfinnarna som leder dessa vandringar har en sällsynt förmåga att hitta tillbaka till utgångspunkten. Hur detta sker utan medhavd GPS är obegripligt. Väl tillbaka i stugan där man startade väntar kaffe och näringsrik kost med mycket fibrer, proteiner och några få kolhydrater.

Under intaget av den näringsrika kosten, som sker med största möjliga koncentration, glider vandrarna in i ett dimmigt töcken. Likt surret i ett flertal bikupor avhandlas sedan livets både små och stora mysterier och hemligheter där de flesta förblir olösta.

Ytterligare en säsong avslutad med promenaderna i Skatås. Jan Dermarks 44:e säsong, alltså 22 år på raken. Frånsett pandemi-uppehåll har Jan aldrig ställt in på grund av dåligt väder eller sjukdom. Ständigt på språng. Vid ett tillfälle var det stormvarning, tjocka, ymnigt snöfall och drivis (minst) men Jan tog sig till Skatås för att möta upp och leda hugade vandrare på stigarna i Skatås med omnejd. Den gången blev han ensam… Men det är också den enda gången han fått gå själv. Denna dagen, som var den sista för säsongen 2021, mötte 17 vandrare upp. Ett glas varm glögg innan avfärd gjorde susen. En timmes rask promenad och därefter mera glögg, varm korv med bröd, pepparkakor och annat gott.

Onsdag 12 januari nästa år drar Jan igång igen! Varmt välkommen även om det skulle vara kallt.

Paparazzi-fotograf som vanligt Lennart Abrahamsson!

Ett 30-tal förväntansfulla vinkännare från Senior Club samlade sig härom kvällen framför sina skärmar för att via ”Zoom” träffas och prova vin. Fungerar detta undrade nog många innan. Förvånansvärt bra får man väl säga efter genomförd provning. Deltagarna hade införskaffat de fyra olika viner som provningsledaren informerat om. Dessa fanns både som helflaskor och som halvflaskor. Det senare är en fördel om man är själv eller bara ett par stycken som ska prova. De fyra röda vinerna var som följer:

Allt eftersom provningen fortskred steg ljudnivån och synpunkter och omdömen om vinerna utbyttes i den virtuella världen. Deltagarna verkade hitta sitt/sina favoritviner. Som avslutning bjöds på ett lite tips från provningsledaren. Ett vin som har 10 år på nacken och inte kostar skjortan. Copertino Reserva från Italien för den överkomliga summan av 47 kronor. Finns inte på alla av systembolagets butiker men då hittar man istället helflaskan som går lös på hissnande 89 kronor. Fyndvin enligt många.

Vi hade på seniorpubar börjat spåna
för att med seniorvänner ta oss ett glas
men så kom den där föruslade Corona
och alla våra drömmar gick i kras.
Så vi suktade och svor i karantäner
skäms på er ni där borta i Wuhan
förstöra för oss i våra dryckesdomäner
med vem ska vi skåla, ge hit en damejeanne!
Men Styrelsen är fiffig utav bara tusan
de kom på något som var riktigt kul
smart, inte svårare än lösa kvadraten på hypotenusan
en vinprovning virtuale, det klarar vi utan strul.
Det dukades upp, vinnamn började inströmma
vi bedömde sakkunnigt färg, bouquet och smak
de allra flesta viner kunde vi berömma
där vi alltmer slappnade av i våra gemak.
Viner stod där i rad som soldater
”vi hoppas att ni njutning av oss fått
varje druva utför stora hjältedater
när vi förvandlas till något drickbart gott”.
Ja, det blev lyckat, det hette då duga
en guldkant för fans av ”Gudarnas dryck”
vi höjer åter glasen, vill tacka och buga
det är skoj med en och annan nyck.
Salud och `a votre sante’
mera sånt om vi får be
vi får roa oss så gott det går
hej dunkom, klang och gutår!

Donsö 6 maj i nådens år 2020
Leif Larsson, en ö-känd poet

Senior Clubs styrelse bjöd in till en Österrikisk lunch på La Cuvée. I källarvalven hade man dukat upp med ett glas Wiener Gemischter Satz, ett vitt vin som görs just i staden Wien av en av alla de 640 vinproducenter som finns där. Ordförande Lennart hälsade alla välkomna till bords. Där väntade en tallrik med klassisk wienerschnitzel i sällskap med österrikisk potatissallad och lite nyttiga grönsaker. Allt tillagat av styrelsen i det lilla köket som finns på La Cuvée.

Till maten serverades ett rött vin gjort på druvan Zweigelt från Burgenland. Franz Schneider heter ägaren till den lilla vingården Artisan.

Som dessert utlovades Apfelstrudel men eftersom bagaren vägrade tillverka 40 stycken av denna godsak fick vi istället en äppelkaka med vaniljglass. Det påstods att ordföranden hade skalat alla äpplena och på en direkt fråga vilken sorts äpplen det var svarade densamma utan att tveka ”Marie”. Kanske beroende på att hans bordsdam denna eftermiddag råkade heta Marie… Ett litet glas Nittnaus Beerenauslese satt dessutom perfekt till äpplena.

Bilderna är tagna av Rune Johansson och Elisabeth Khan.

[huge_it_gallery id=”39″]

Torsdagen den 16 maj samlades 14 golfsugna seniorer på Tjörns GK för att göra upp om titeln som årets Seniora Golfmästare samt den nya fina vandringspriset som vår kollega Seppo Kantola målat.

Dagens inleddes med att Seppo berättade om tavlan och alla deltagare förberedde sig för att ge sig i kast med banan som dagen till ära visade upp sig i strålande sol, dock med en del vind.

Allt flöt på bra tills sista bollen drabbades av akuta problem, Ulla Magnussons  bag försvann på hål 6.

Den var bara borta när dom puttat klart.

Var den stulen?

Hade den rymt?

Var den glömd på förra teen?

Nej, den hade rullat över kanten till en ravin. Men med förenade krafter så lyckades deltagarna lyfta alla klubbor, bag samt vagn upp på banan igen. Även om det ryktas om att bagen försökte rymma igen på nästa hål:-)

Tävlingen den vanns av Jan-Eric Magnusson på 34 P, endast av orsak att han hade bättre handicap än tvåan Linda Kesselbring. ( Det ryktas om att Linda aldrig mer skall prata med Janne ;-))

Övriga pristagare:

Trea Yvonne Holmgren 31 p

Fyra Ingela Gustavsson 30p

Femma Bo Ivarsson 29 p

Dessutom tävlade vi om vem som hade bäst förmåga att komma dit man siktade. Det hade Björn Fogelmark, som endast var 4 m från den flagga han och vi andra siktade på när vi utmattade kom till hål 16 högst upp på toppen av golfbanan.

Dessutom hade vi två stycken  som ogillade sina bollar mer än alla andra , alt bara var bäst på att slå långt, och skickade iväg dom så långt bort att ingen annan kunde få sin boll längre.

Nämligen Lena Nyström bland damerna och Bo Häggström bland herrarna.

vid tangenterna Janne Magnusson