Författare: Björn Fogelmark

Kossor, kalvar, kastrater och konst

Ett drygt 30-tal förväntansfulla seniorer klev på bussen vid den kaotiska Korsvägen för att påbörja resan mot Halmstad och Wapnö Gård och Slott. Morgonen var gnistrande kall med ett par minusgrader, bilarna hade frostnypna rutor men solen sken från en klarblå himmel och värmde snabbt upp luften. E6/E20 var naturligtvis igenkorkad pga en trafikolycka men vår chaufför smet förbi genom att köra via Mölndalsvägen och ut på motorvägen bortom olyckan.

Väl framme på Wapnö väntade oss kaffe, smörgåsar och småkakor i slottets Kristallsalong. Allt, så när som på kaffet, kom från gårdens egen produktion. Den grekiska gudinnan Athena (vishetens och hantverkets gudinna) skulle vara vår guide. Denna käcka tjej visade sig vara både kunnig och vältalig och berättade initierat om gårdens kretsloppstänkande och verksamhet. De 1 400 mjölkkorna av rasen Holstein (Wapnö ägs av familjen Stael von Holstein men de är inte släkt med varandra) är stora bjässar som väger ca 700 kilo och ger runt 30 liter mjölk per dag. Två gånger om dagen går korna självmant in i en mjölkningsrobot för att tömma sina stinna juver. Roboten snurrar långsamt runt med 50 kossor som mjölkas samtidigt. Mjölken rinner sedan i ett slutet system ca 30 meter till mejeriet där den blir till allehanda produkter inklusive ostar.

Men ingen mjölk utan kalv. De unga kofröknar som fått en dos av veterinären (ställföreträdande tjur) får komma till BB två veckor innan beräknad nedkomst. Här väntar ett behagligt liv i tjock halm. När den lilla kalven kommit ut får denne direkt plats på kalvdagis. Inga väntetider här inte. Där får kalven leka med sina kompisar och försiktigt pröva på att titta ut på stora världen. Små givmilda människobarn skänker sina nappar till kalvarna så även där är det ett slags återbruk.

De kalvar som har turen, eller möjligen oturen, att bli födda till tjurkalvar, blir snabbt kastrerade och får växa upp med ljus röst och beta gott gräs för att så småningom få flytta in i Gårdsbutiken i form av entrecote, pastrami, högrev eller korv. Dessa produkter inhandlades gladeligen av seniorerna jämte gårdens bröd, mjöl och andra godsaker.

Efter Wapnö väntade en kort transfer till Möllegård där Riccardo dukat upp en italienska buffé. Ett glas Valpolicella satt bra till liksom den hemgjorda italienska glassen som kom in som dessert. Stinna om magarna vandrade vi den korta biten till Mjellby Konstmuseum där vår guide berättade om Birgit Ståhl-Nybergs konst. Mjellby är ju annars känt för sin samling av Halmstads-gruppens verk men visar också ibland upp samlingar av mer okända konstnärer. Här var det stora verk med politiskt inslag från 60-talet till 80-talet då Birgit Ståhl-Nyberg avled allt för ung.

Välfyllda med intryck, mat och kultur satte vi oss så på bussen för att ta oss tillbaka till Göteborg.

[huge_it_gallery id=”32″]


Konstutställning med kluriga konstnärer

Konstutställningen på Karl Gustavsgatan lockade en bra bit över 100 personer. De fick se verk av Bodil Wennberg, Inga-Lisa Nordgren, Anita Forsberg, Margarethe Schindelar, Seppo Kantola och Rune Johansson. En del syntes sedan bärandes på klenoder som inhandlats av konstnärerna.

Kaffe med kanellängd och småkakor fanns att tugga i sig vilket fick till följd att det stundtals blev trångt i köket som fick fungera som café. ”Bankboken” fanns också att hämta för de som ännu inte fått sitt exemplar.

Här följer ett urval av bilder som visar en bråkdel av vad som fanns att beskåda. Notera att konstnärerna också återfinns på en del bilder.

Pub med Kal och Ada

En ansenlig mängd seniorer hade sökt sig till Norges hus denna måndag. Styrelsen hade räknat med att ca 50 personer skulle hitta hit men när dörrarna stängde kunde vi räkna in 83 stycken. Maten tog slut, vinet och ölen likaså. Till och med det alkoholfria vinet försvann ned i några halsar. Kal och Ada berättade den sanna historien om de ”riktiga” personerna Kal och Ada, sjöng glömda göteborgsvisor och avslutade med lite känd allsång.

DNA-topsning av släktforskare…

Vad gör inte en släktforskare för att få reda på sitt ursprung? DNA-topsning kan vara ett sätt att få reda på om man är av kungligt blod eller helt enkelt en vanlig bokhållare. Forskningen går alltså vidare mot nya djärva mål. Vi lovar att återkomma i denna kanal med resultatet av undersökningarna (dock med liten brasklapp om resultatet av topsningen skulle visa sig vara icke helt gynnsamt).

SEB Senior Club var med på WM i vin…

WM står i det här fallet för ”Wine Mechanics”, ligger i Slakthusområdet i Göteborg och är ett så kallat ”urban vinery”. Det betyder att man gör vin i det gamla grisslakteriet på Lilla Waterloogatan. Runt 40 förväntansfulla seniorer dök upp i regnet denna mörka och sena torsdageftermiddag. Väl inne i det torra, där värmen snabbt spred sig, väntade föredrag om varför man gör vin i ett gammalt slakteri, hur det går till och vad som ligger i den så kallade ”pipe-linen”, alltså i den närmaste framtiden. I de stora ståltankarna och träfaten ligger redan och väntar på att buteljeras till våren och släppas ut på marknaden. Alltså runt 10 olika vinsorter.

Efter föredraget väntade vinprovning av de första vinerna som gjorts av WM. Ett vitt vin gjort på druvan riesling som vuxit i Pfalz, ett rosévin gjort på druvan spätburgunder (pinot noir), också det har vuxit i tyska Pfalz samt ett rött vin på den klasiska druvan syrah som i detta fallet kom från Rhône i Frankrike. Till detta serverades en tallrik med ostar och lite olika charkuterier. Stämningen blev snabbt hög och flera glada seniorer syntes vandra in i det allra heligaste där vinmakaren höll på att arbeta. Nu har man inte bara sina egna viner utan också en gedigen vinkällare med många, många, många olika viner. Många passade därför också på att prova några av dessa. Så småningom var det dags att vandra hemåt och då hade det mesta av kvällens regn redan fallit ned och låg i stora pölar på marken.

Släktforskare gräver djupt

Senior Clubs släktforskare gräver nu djupt för att hitta sina rötter. För att klara påfrestningarna att läsa prästers handstil från 1700-talet och framåt krävs också kaffe i omåttliga mängder. Vi avvaktar med spänning om några sensationella fynd kommer att redovisas. En del ”oäktingar” har redan dykt upp liksom andra tveksamma personer i det förflutna. Flera gladdes en kort stund åt att det verkade finnas en mängd ”Doktor” i den egna släkten. Förkortningen Dr. står dock för ”Dräng” så det blev tji på den punkten.

Pompejis hemliga liv

Italienska föreningen i Gamlestaden en tisdagskväll i december. Runt 45 personer strömmar in i lokalen. Stämningen verkar vara hög redan nu. Var kommer dessa människor ifrån? Var har de varit tidigare på eftermiddagen? Utanför hamrar en pålmaskin sitt ihärdiga dunkande. Människorna tar plats på stolarna framför den lilla scenen. En man med hästsvans står beredd att tala. Han verkar vara yngre än publiken… Bilder på väggen bakom. Vesuvius, Pompeji, vacker natur, ruiner, pelare.

Det är alltså dags för Henrik Boman från Göteborgs Universitet att berätta om vad som egentligen hände där nere i Italien år 79 e.Kr. Han har själv legat på alla fyra och grävt. En hängiven arkeolog. Under en timma får vi ta del av Henriks egna bilder från utgrävningarna och förstå hur vackert det måste varit här innan Vesuvius började spruta ut sin aska. Av stadens uppskattade befolkning på ca 20 000 lyckades de flesta fly, troligen dagarna innan. Men drygt 1 000 han inte undan. En del av dessa kan vi se liggande eller sittande begravda i askan.

Efter föredraget började Eleonora, Luigi, Antonio och Ricardo plocka fram pasta och vin. Stämningen blev nu ännu högre och någon pålmaskin hördes inte längre. Dränktes den i sorlet från Italienska föreningen? Så småningom, när kvällen var sen, vandrade dessa nyfikna seniorer ut på gatorna för att ta sig till sina egna, moderna hem. Eller gick de månne på ”lokal”?

Lasse Almqvists hemliga liv

På puben i november berättade Lasse om sin tid i banken. Vi som hörde del 1 vid ett tidigare tillfälle kände igen några av trådarna som nu vävdes in i del 2. En del av Lasses märkliga bankliv handlade om språkkunskaper i engelska, eller snarare brist på dylika. Vi fick ett par härliga berättelser till livs från några månader i London. Att Lasse också har haft en märklig tatuering på ett ännu märkligare ställe kände vi inte till. Nu uppdagades detta till allmänt intresse. Månne någon funderade på huruvida det fortfarande fanns spår av tatueringen kvar? Detta fick vi dessbättre leva i okunskap om. Några hemligheter måste Lasse få ha själv.

[huge_it_gallery id=”29″]

Axel Munthes hemliga liv

Kristina Kappelin kom, sågs, lyssnades på och charmade 80 förväntansfulla SEB seniorer. Kristina berättade den sällsamma berättelsen om läkaren Axel Munthe som lät bygga Vila San Michele på Capri. En spännande historia om kärlek, hypnos, kolera och kultur. Och lite till. Med vackra bilder från Capri och San Michele fick hon oss alla att längta till den sägenomspunna ön.

Efter Kristinas berättelse var det dags att äta italiensk buffé med vin från Montepulciano. Stämningen var hög men när eftermiddagen drog mot kväll var det dags att skingras i mörkret och spridas likt höstlöven i vinden.

I morgon åker vi till Capri…

Bompabompa med Gretschen och Werner

Oktoberfest med extra allt! Stämningen var hög direkt från start när de vår(?)glada seniorerna belägrade Norges hus. För underhållningen stod Bosse Häggström och Lasse Almqvist, för dagen utklädda till Freulein Gretschen och Herr Hauptbahnhof Werner von Lidl. Dessa bägge filurer ledde allsången med nyskrivna texter av Gretschen och underhöll dessutom med märkliga historier om skaraborgare, dessa märkliga varelser.

Oktobertilltugget bestod av korv, korv, korv, ost och ost samt därtill diverse nötter, kex och snacks. Allt sköljdes ned med olika sorters öl, vin och för de som så önskade, vatten.