Vi var på en mycket intressant träff där Magnus Berntsson och hans kollega Christer Niland berättade om planerna för hur man tänker utforma buss och spårvagnsnätet i framtiden och varför det är nödvändigt. Västlänken är så klart en stor del av det hela.
Idag sker många byten i Brunnsparken och Drottningtorget Där är det fullt med bussarna och vagnar i dag och det går inte att klämma in fler. Tanken är därför att styra ut en del trafik därifrån med ringleder så att man slipper åka in till stan för att byta och lättare kan ta sig tvärs över stan. En del av detta är ny spårvagnslinje från Brunnsbo till Linneplatsen via tunnel under älven.
Anders Hultgren, som tidigare hållit föredrag om de Habsburgska rikets uppgång och fall, tog oss denna gång med till Versaille och den fred som slöts efter första världskriget… och som kom att bli inledningen till andra världskriget. Ånyo fick vi lära oss att allt hänger samman. Om det ändå gick att backa historien, hur underbar vore väl då inte vår värld? Att återge Anders initierade föredrag låter sig inte göras. Djupa kunskaper ihop med ett fängslande sätt att berätta fick oss dryga 40 att lyssna intensivt.
På bilden från vänster: Lloyd George, Storbrittaniens premiärminister, Vittorio Orlando, Italiens premiärminister, Georges Clemenceau, Frankrikes premiärminister , Woodrow Wilson, USAs president
Ett försök att sammanfatta i punktform hur fredsfördraget så ut kan göras genom följande punkter:
Tyskland tvingades erkänna sig ensamt skyldigt till kriget och blev därför tvungna att betala ett mycket stort krigsskadestånd.
Områdena Elsass och Lothringen skulle återlämnas till Frankrike.
Polen fick delar av östra Tyskland.
Tyskland fick inte behålla sina kolonier.
Allmän värnplikt förbjöds och den tyska armén fick endast innehålla 100 000 man.
Tyskland fick inte ha någon krigsflotta eller flygvapen. Även stridsvagnar förbjöds.
Italienska föreningen i Gamlestaden en tisdagskväll i december. Runt 45 personer strömmar in i lokalen. Stämningen verkar vara hög redan nu. Var kommer dessa människor ifrån? Var har de varit tidigare på eftermiddagen? Utanför hamrar en pålmaskin sitt ihärdiga dunkande. Människorna tar plats på stolarna framför den lilla scenen. En man med hästsvans står beredd att tala. Han verkar vara yngre än publiken… Bilder på väggen bakom. Vesuvius, Pompeji, vacker natur, ruiner, pelare.
Det är alltså dags för Henrik Boman från Göteborgs Universitet att berätta om vad som egentligen hände där nere i Italien år 79 e.Kr. Han har själv legat på alla fyra och grävt. En hängiven arkeolog. Under en timma får vi ta del av Henriks egna bilder från utgrävningarna och förstå hur vackert det måste varit här innan Vesuvius började spruta ut sin aska. Av stadens uppskattade befolkning på ca 20 000 lyckades de flesta fly, troligen dagarna innan. Men drygt 1 000 han inte undan. En del av dessa kan vi se liggande eller sittande begravda i askan.
Efter föredraget började Eleonora, Luigi, Antonio och Ricardo plocka fram pasta och vin. Stämningen blev nu ännu högre och någon pålmaskin hördes inte längre. Dränktes den i sorlet från Italienska föreningen? Så småningom, när kvällen var sen, vandrade dessa nyfikna seniorer ut på gatorna för att ta sig till sina egna, moderna hem. Eller gick de månne på ”lokal”?
Kristina Kappelin kom, sågs, lyssnades på och charmade 80 förväntansfulla SEB seniorer. Kristina berättade den sällsamma berättelsen om läkaren Axel Munthe som lät bygga Vila San Michele på Capri. En spännande historia om kärlek, hypnos, kolera och kultur. Och lite till. Med vackra bilder från Capri och San Michele fick hon oss alla att längta till den sägenomspunna ön.
Efter Kristinas berättelse var det dags att äta italiensk buffé med vin från Montepulciano. Stämningen var hög men när eftermiddagen drog mot kväll var det dags att skingras i mörkret och spridas likt höstlöven i vinden.
För drygt 100 år sedan var Sverige ett land där 15-20% av befolkningen i produktiv ålder valde att lämna landet för att hitta försörjning i Amerika.
Trettio medlemmar var med på föreläsning/rundvandring i Emigranternas hus som ligger i gamla Tullhuset byggt 1866.
Vi fick en engagerad och intressant föreläsning av Guiden Roger Bodin och hans kollega Micael Litzell.
Roger Bodin
Roger berättade på ett humoristiskt men samtidigt med respekt om bakgrund och alla vedermödor som de som valde att flytta fick vara med om.
Han beskrev hur viktig emigrationen varit för Göteborg, samt livet runt Tullhuset framförallt Sillgatans , i denna stora folkomflyttning men även om det som senare skedde när man kom fram till Amerika.
Micael berättade om båtfärden med Wilsonrederiets båtar från Göteborg till Hull och vi fick gå in i en modell av skeppen som tog alla passagerare till England på den första etappen av resan.
Vi fick även en del nutidshistoria där vi kunde fundera på den situation som många som idag väljer att flytta från sina hemländer till Sverige idag måste ha gått igenom. Det kan inte vara ett enkelt beslut att flytta från familj o vänner o bege sig till ett land man inte vet mycket om eller den kultur som finns där.
Men det vi fick oss berättat om situationen för ”våra” emigranter så finns det oerhört många likheter med det som idag händer när ”våra” immigranter kommer hit. Människans agerande är väldigt likartat oavsett varifrån man ursprungligen kommer ifrån.
Nästan 90 seniorer och några yngre förmågor (seniorbarn?) hade kommit till Norges hus för att lyssna på Gillis Edman och vårt eget husband, Senior Club Band med Eva Ekström, Sture Alfgården och Jörgen Larsson.
Gillis Edman på Norges hus. Jon Lennström och norska kungafamiljen lyssnar intensivt.
Kvällen började med ett glas vin i form av Ruppertsberger Imperial Riesling ackompanjerad av tre olika snittar. En med kallrökt lax, den andra med stuvad Karl Johan svamp och rökt bog och den sista med gorgonzolakräm toppad med plommonmarmelad. Allt intogs under finstämd musik från husbandet.
Därefter var det dags att lyssna till Gillis funderingar kring livet. Det var knäpp tyst i salen, ibland avbrutit av hjärtliga skratt när Gillis beskrev någon speciell händelse han varit med om. En och annan tår fälldes nog också. Att återge det Gillis talade om låter sig inte göras så enkelt. Men att det handlade om livet stort klart för oss alla. Döden har ju Gillis inte upplevt ännu så det kunde han inte ge några personliga kommentarer om. Mellan raderna framförde husbandet ett antal musikaliska läckerheter som passade bra in i sammanhanget.
När timman var sen var det dags att dra sig hemåt i den ännu ljumma höstkvällen. Det blev en kväll att minnas.
Det kan rapporteras att ingen blev stucken av något bi när Humle Lindeman visade och berättade om dessa små varelser för drygt 25 intresserade seniorer. Däremot fick Humle besvara en mängd frågor som åhörarna ställde. En liten filmsnutt inledde stunden, dock oklart om det är Humle och hans bin som visas på filmen. Klicka på ”Bisvärm” för att se.
Så var det dags att få sig till livs lite information om Toscana, denna fantastiska del av Italien. Simone De Marchi, som är ordförande i Italienska föreningen, hälsade välkommen till deras lokal i Gamlestaden. Föreningen bildades när SKF anställde en mängd arbetare från Italien strax efter andra världskrigets slut. Nu kan alla bli medlemmar, man behöver inte ha någon koppling till Italien. Vi bjöds på en resa genom Toscana där Simone gav oss sina egna pärlor att besöka. Efter föredraget var det dags att inmundiga en tallrik med olika toscanska läckerheter. Allt nedsköljt med några glas Chianti av den klassiska bastbundna flaskan. Till dessert serverades naturligtvis Pannacotta. Bilder av Lena Larsson som lyckades fånga godbitarna innan de slank ner i någons gom.
