Residenset regerar!

Vi som trotsade blåst och snöblask togs emot på Residensets trappa av dagens guide, Lena Andersson (en av tre). Vi samlades i 1600-tals rummet med takmålningar i original och med det gamla golvet, som besökare från Holland kände igen från sina gamla byggnader. Här fanns också en modell av hur huset såg ut från början, fristående med sidobyggnad och trädgård. Huset var från början en våning lägre och hade sadeltak. Det var spännande att höra hur Karl X väntades hem strax före julen 1659 av hustru Hedvig Eleonora och fyraåriga sonen som han skulle få träffa för första gången. Sedan blev det en rundvandring med rum inredda från olika stilar och tidsepoker. Konst och möbler huvudsakligen från Sverige. Brittmo Bernhardsson (utsedd till Ada av Kals Åden) var en eldsjäl när det gällde att samla in och återställa konst som hon tyckte hörde hemma i Residenset. Hon hittade även möbler av Josef Frank på vinden som hon lät restaurera och med dem skapa det vackra blå rummet. Dessutom lyckades hon skapa ett galleri av de kvinnor som bott i huset som hittills varit anonyma. Alla utom två fick sina porträtt inramade. Landshövdingarnas porträtt i olja tog desto större plats. Störst var Gustav Lagerbrings som han lät beställa av ingen mindre än Carl Larsson. En kopia på ett kopparstick föreställande Karl X likfärd (han bars hela vägen från Göteborg till Stockholm!) var också ett konstverk som var värt att notera. Enligt guiden var det rum de flesta mindes ”lilla matsalen” i 2000-talstil, ljust och vackert möblerat. Besöket avslutades i stora röda matsalen med hembakt äppelkaka.

Maud Häller

Gänget i Skatås

Våra kamrater som enträget varje onsdag vandrar på stigarna i Skatås under vägledning av Jan och Karin Dermark har uppmärksammats av den internationellt beryktade tidskriften ”Örgryte & Härlanda Posten” som utkommer regelbundet då och då. En av dess mest framstående journalister skriver under vinjetten ”Stikkan på spåret”, alltså någon form av grävande journalistik. Vi kan här avslöja att denne ”Stikkan” egentligen heter Stig Andersson. Nedan ser du ett litet smakprov från artikeln. Längre ned kan du klicka upp hela artikeln.

Ett litet smakprov ur artikeln.

Versaille-freden

Anders Hultgren, som tidigare hållit föredrag om de Habsburgska rikets uppgång och fall, tog oss denna gång med till Versaille och den fred som slöts efter första världskriget… och som kom att bli inledningen till andra världskriget. Ånyo fick vi lära oss att allt hänger samman. Om det ändå gick att backa historien, hur underbar vore väl då inte vår värld? Att återge Anders initierade föredrag låter sig inte göras. Djupa kunskaper ihop med ett fängslande sätt att berätta fick oss dryga 40 att lyssna intensivt.

På bilden från vänster: Lloyd George, Storbrittaniens premiärminister, Vittorio Orlando, Italiens premiärminister, Georges Clemenceau, Frankrikes premiärminister , Woodrow Wilson, USAs president

Ett försök att sammanfatta i punktform hur fredsfördraget så ut kan göras genom följande punkter:

  • Tyskland tvingades erkänna sig ensamt skyldigt till kriget och blev därför tvungna att betala ett mycket stort krigsskadestånd.
  • Områdena Elsass och Lothringen skulle återlämnas till Frankrike.
  • Polen fick delar av östra Tyskland.
  • Tyskland fick inte behålla sina kolonier.
  • Allmän värnplikt förbjöds och den tyska armén fick endast innehålla 100 000 man.
  • Tyskland fick inte ha någon krigsflotta eller flygvapen. Även stridsvagnar förbjöds.

Österrikisk lunch med mersmak

Senior Clubs styrelse bjöd in till en Österrikisk lunch på La Cuvée. I källarvalven hade man dukat upp med ett glas Wiener Gemischter Satz, ett vitt vin som görs just i staden Wien av en av alla de 640 vinproducenter som finns där. Ordförande Lennart hälsade alla välkomna till bords. Där väntade en tallrik med klassisk wienerschnitzel i sällskap med österrikisk potatissallad och lite nyttiga grönsaker. Allt tillagat av styrelsen i det lilla köket som finns på La Cuvée.

Till maten serverades ett rött vin gjort på druvan Zweigelt från Burgenland. Franz Schneider heter ägaren till den lilla vingården Artisan.

Som dessert utlovades Apfelstrudel men eftersom bagaren vägrade tillverka 40 stycken av denna godsak fick vi istället en äppelkaka med vaniljglass. Det påstods att ordföranden hade skalat alla äpplena och på en direkt fråga vilken sorts äpplen det var svarade densamma utan att tveka ”Marie”. Kanske beroende på att hans bordsdam denna eftermiddag råkade heta Marie… Ett litet glas Nittnaus Beerenauslese satt dessutom perfekt till äpplena.

Bilderna är tagna av Rune Johansson och Elisabeth Khan.

[huge_it_gallery id=”39″]

Rasande rolig räkfrossa

När i runda tal 65 förväntansfulla seniorer invaderar Norges hus på jakt efter färska räkor och det dessutom bjuds på allsång med Senior Club Band och Eva Ekström Nord kan det inte bli annat än lyckat. Sorlet steg till oanade höjder, ordföranden hade svårt att få komma till tals för att utbringa den obligatoriska ”seniorklubbens skål”, de stackars arbetande tjänstepersonerna från skolförvaltningen, som sitter i kontorsdelen, fick packa ihop och gå hem eftersom det lät som 100 skolklasser på utflykt. Med andra ord en strålande eftermiddag!

Av hänsyn till de deltagande seniorerna publiceras inga bilder från detta ”event”…

En helt galen kväll…

En kall novemberkväll. Lite snö i luften. Med andra ord perfekt att värma upp sig med lite rock och pop på La Cuvée med Senior Club. Vi samlas i valven en trappa ned där en tallrik med några skivor Salame Milano och Prosciutto med tomat och basilika samsas med en grönpepparpaté och en bit blåmögelost och en Schweisisk hårdost med det märkliga namnet ”Thunderstorm” står och väntar. Lite grönt och lite rött på tallriken ger färg.

I baren står en slags bartender och serverar vin och öl. Svåra val då det bland annat finns två olika sorters rött vin att välja på. Sorlet blir snabbt högt. Ordförande Gunnarsson har svårt att göra sig hörd då han likt en flygvärdinna (njaa, nästan som en flygvärdinna) berättar var de olika nödutgångarna finns. Alltså toaletterna. Snart dags för kvällens band att stiga upp på den lilla scenen.

Björn Österlund, mångårig medarbetare på SEB, har samlat ett gäng goa gubbar i varierande åldrar som alla gillar att spela rock och pop från 60 och 70-talet. De kallar sig för ”FourEverBan´d” hur det nu ska tolkas. De visar sig dessutom vara fem stycken på scenen. Hur är det med räknekunskaperna? De drar igång med en kavalkad av svängiga låtar. Snart fylls det lilla dansgolvet av hoppande, skuttande, klappande, gungande ynglingar i kategorin ”medelålders+” eller vad det nu heter.

Dansgolvets okrönte kung denna medryckande kväll blir utan jämförelse nyss nämnde Lennart Gunnarsson som lyckades dansa med de flesta närvarande. Kvinnor som män. Kvällens klimax stod dock John Travolta för, förvillande lik Geoffrey Anderton, när han för en kort minut (eller var det sekunder?) intog dansgolvet.

Så småningom kunde inte heller vår egen supermusiker Jörgen Larsson låta bli att kliva upp på scenen. Under stort jubel hängde han på sig en gitarr och rockade loss i några sköna låtar tillsammans med bandet.

Ja, det blev en helt galen kväll där sällan det motionerats så mycket av så många på en gång.

Av hänsyn till deltagarna, deras anhöriga, eventuella vänner, människor med svagt hjärta samt alla andra, kan inga bilder från detta ”event” publiceras.

Gunnebo Slott och trädgårdar

Ett drygt 20-tal SEB seniorer sökte sig till vackra Gunnebo för att få höra och se historien om hur John Hall och hans hustru Christina lät uppföra sin sommarbostad i slutet av 1700-talet. Arkitekt var Göteborgs stadsarkitekt Carl Wilhelm Carlberg, som efter 5 års studier utomlands för att studera arkitektur, inredning och konst tog sig ann uppdraget från familjen Hall.

Under två år arbetade Carlberg med att rita allt. Trädgård, växtval, huset, rummen, inredning, möbler och många små detaljer. Att bygga hela härligheten tog många, många år. År 1796 invigdes huvudbyggnaden. Men John Hall dog 1802 och då var inte hela Gunnebo färdigt.

Förutom att bese slottet och de olika trädgårdarna fick vi gå in i det som ska bli orangeriet. Nu under tak men mycket arbete återstår på de 200 kvadratmetrarna stora bygget där de exotiska växterna en gång förvarades under vintertid, uppvärmda av två stora kakelugnar som nu åter byggs upp.

Efter en trevlig guidning avslutade vi besöket med lunch i Gunnebo Kaffehus och Krog.

[huge_it_gallery id=”36″]

Slow-TV från Skatås i höst

De pigga seniorerna som enträget vandrar stigarna i Skatås varje onsdag har haft säsongsavslutning. Stigfinnaren Jan Dermark har lett dessa vandringar i 20 (TJUGO!) år. Väl värt att fira tyckte övriga som ställde till med korv-och-bröd kalas med efterföljande hembakade godsaker. Jan själv uppträdde tillsammans med sin hustru Karin och framförde musikaliska stycken varav en del med text av just denne idoge stigfinnare. Undrar hur många gympa-dojjor han slitit ut under dessa tjugo år? Som bevis på gruppens uppskattning överlämnades en Rhododendron påpassligt medtagen från övningen i Botaniska Trädgården dagen innan. Jan Tingstrand och Lennart Gunnarsson stod för det bus(k)aktiga tilltaget. En oöppnad surströmmingsburk från Ulvön överlämnades också under förutsättning att den inte öppnades i närheten av Skatås.

De pigga seniorerna L.A (uttalas Älleij, förkortn. av Lennart Abrahamsson) och J.H (förkortn. av Jan mellan Hägg och syrén) presenterade en innovativ utveckling av vandringarna att börja gälla i september när allt drar igång igen. Inspirerade av SVTs visning av Den Stora Älgvandringen i form av s.k. ”Slow TV” har man tillskrivit SVT om att göra motsvarande program under hösten med titeln Den Stora Seniorvandringen. Ett tjugotal kameror ska sättas upp vid stigarna och dygnet runt följa de seniorer som kan tänkas passera. Bedömningen är att tittarna kommer att se fler vandrande seniorer än simmande älgar. Ett antal drönare kommer också att finnas till hands. Här har initiativtagarna erbjudit sig att fungera som sådana då de bägge herrarna har stor vana av detta från sin tid i banken. Redaktionen för denna sida ser med spänning fram emot att få följa denna ”Slow-TV” satsning i höst. Eventuellt kommer sändningen att ske i ultrarapid så att tittarna kan identifiera de hastigt gående seniorerna. Nedan följer lite bilder tagna vid våravslutningen. Notera de innovativa herrarna som poserar dels i en brant uppförsbacke och dels hängande i taket.

Botaniska Trädgården får besök

Skulle det bli sol? Eller regn? Eller snö? Eller kanske hagel? Men väl på plats i Botaniska sken solen och inte ett mörkt moln syntes på himlen. Som vanligt fick vi en inspirerande guidning av Mats Havström från Botaniska. Hans djupa kunskaper om växter, natur och Botaniska Trädgårdens historia imponerar.

Efter vandringen, som tog en dryg timma, väntade vårens skål i bubbel, diktläsning av Ö-poeten Leif Larsson och vårsånger framförda av ”Golden Oldies”. Götaverkskören hade i år fått ställa in pga sjukdom men de unga grabbarna i ”Golden Oldies” gick inte av för hackor de heller. Nja, unga och unga… Klicka här så kan du bilda dig en egen uppfattning och dessutom få se en massa fina bilder tagna av Rune Johansson och Tony Johansson.

Underjorden visar sitt rätta jag

Tjugo spända och förväntansfulla seniorer utrustade med ficklampor och iförda varma kläder böjde på ryggarna och klev ned genom den lilla öppningen som leder in till gångarna och salarna under det som en gång var en ståtlig fästning som vakade över dåtidens göteborgare. Vi kan redan nu avslöja att samtliga återkom oskadda till solen efter några timmar. Några andra, mer fastboende invånare, beskådade sällskapet från sina utsiktspunkter på väggarna.

Små men skräckinjagande…

Krutförrådet visade sig vara tomt på krut vilket kanske inte var så märkligt då det aldrig lämpade sig att förvara krut i. Alldeles för fuktigt! Genom Kjell Unemarks och Jan Tingstrands kameror får vi andra dödliga som inte var med en möjlighet att beskåda hur det ser ut.

[huge_it_gallery id=”34″]